Artilleriet på Elfsborgs fästning har under fästningens aktiva tid en central roll för att skydda hamninloppet till Göteborg och Göta älvs sjötrafik. Under hela fästningens historia så förstärks vallarna för att skydda mot inkommande artillerield. År 1700 så är fästningen bestyckad med 67 kanoner tio haubitsar och fem mörsare. År 1760 har det utökats till 128 kanoner och 11 Mörsare. Hamnen här på ön har alltid legat på denna plats, väl skyddad från yttre angrepp. Delen innanför murarna var förr betydligt större. Träbyggnaderna är så kallade fredstak som sätts upp i fredstid och monteras ned vid händelse av krig. År 1868 konstaterar Kungliga Arméförvaltningen att kanonerna till största delen är odugliga. Chefen för Kungliga Fortifikationen meddelar också att Nya Älvsborgs hela hornverk är en fullständig ruin, där stenar lossnar ur muren dagligen. Även om bastionsfästningen var i bättre skick, så kommer Nya Älvsborg inte klara ens en dags strid mot fartyg med den tidens artilleri, och anses som helhet oduglig. Kungl. Maj:t förklarar därför att ”det Nya Elfsborg i sitt närvarande skick ska upphöra att räknas bland Rikets fästningar”. Det kungliga beslutet om fästningens upphörande kommer den 9 april 1869. Den 22 april samma år stängs fästningen för gott.