Omkring 1820 har antalet fångar ökat till cirka 120 personer, och man tar nu emot fångar från hela Sverige. I vart och ett av de nya logementen bor nu ungefär 25 fångar. Valven är fuktiga och osunda samt i behov av snar reparation. Med 25-30 fångar inspärrade på ett begränsat utrymme, många av dem magsjuka med endast en latrin tunna att göra sina behov i, så förstår man att det råder en fruktansvärd stank i fångvalven. Det förekommer en hel del försyndelser mot fängelsereglementet. Det vanligaste korrektionsmedlet är inspärrning i ljus eller mörk cell, eller att bli satt på vatten och bröd. Att få ikläda sig ”järnklädning”, alltså fot- och handbojor är ytterligare ett straff som utövas. Den kraftigaste järnklädningen kallas Älvsborgs paraduniform och väger närmare 80 kg .

Den fånge som uppträder osolidariskt, stjäl från kamrater eller skvallrar för fångvaktarna om rymningsplaner etc. straffas mycket hårt med de så kallade ”valvstraffet”. Detta verkställdes alltid i logementets mörker. Delinkventens huvud och axlar sammanpressas mellan hans knän, varigenom kroppen blir som en boll. Sålunda bunden hängs han upp över latrinen med huvudet nedåt och lämnas i denna ställning över natten. En genomprygling följer gärna på morgonen, om inte den olycklige redan satt livet till. Då hängs han upp i någon vrå av valvet för att ge saken sken av självmord.